Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - I. Om bonden Toste och hans hushåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som Tostes vänner hade på hand. Odd hade
övertalat Toste att bli med, och deras skeppsfolk hade också
varit hågat; och med sju skepp hade de alla landat i
Merioneth och tågat en besvärlig väg inåt land och
oförmärkt kommit över marknaden. Det hade blivit skarp
strid och en del manspillan, och vikingarna hade segrat
och vunnit stort byte både i gods och fångar. Därpå hade
de seglat över till Cork och sålt sina fångar, ty i Cork
samlades av ålder slavhandlare från världens alla hörn för att
välja bland fångster som vikingar bragte dit; och kungen
där, Olof med Ädelstenarna, som var kristen och mycket
gammal och vis, brukade själv köpa dem han fann
lämpliga, för att sedan låta deras anhöriga lösa ut dem, med
god förtjänst för honom. Från Cork hade de seglat hem i
starkt sällskap, för att inte råka ut för sjörövare när de
hade ringa lust att slåss, med svag besättning och stor
rikedom ombord, och hade så kommit oskadda runt Skagen,
där vikbor och vestfoldingar brukade ligga på lur efter
lönande skepp på hemfärd.
Sedan allt skeppsfolket fått sin del av bytet, blev
mycket kvar åt Toste; och när han vägt upp sitt silver inne
i sin kammare, sade han att en resa som denna kunde vara
ett gott slut på hans färder och att han framdeles tänkte
stanna hemma, så mycket hellre som han började bli styv
i kroppen och Odd nu kunde sköta allt lika bra som han
själv och dessutom skulle ha Orm till hjälp. Odd sade att
han tyckte detta var klokt talat. Men Åsa sade genast att
det alls inte var klokt; ty visserligen var det mycket
silver som vunnits, men med så mycket folk som de hade i
maten alla vintrar skulle det inte räcka länge; och hur
skulle man kunna lita på att Odd inte gjorde av med hela
förtjänsten på sina kvinnor på Irland, om han ens brydde
sig om att komma hem; och Toste borde förstå att han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
