Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - I. Om bonden Toste och hans hushåll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fick sin styvhet i ryggen av att sitta sysslolös vid elden om
vintrarna, inte av att vara till sjöss; och för henne var det
alldeles nog att snubbla över hans ben halva året. Hon
kunde inte förstå, sade hon, hur det var fatt med män
nuförtiden; ty hennes egen morfars bror, Sven Råttnos,
en väldig hjälte bland göingar, hade fallit som en man i
fejd med smålänningar tre år efter det han druckit alla
under bordet på sin äldste sonsons bröllop; och nu fick
man höra prat om krämpor från män som voro i sina
bästa år och som inte skämdes för att vilja dö på halmen
som kor. Men nu skulle Toste och Odd och alla de
hemkomna få gott öl till välkomst, av en brygd som skulle
smaka dem; och Toste skulle slå sina griller ur huvudet
och dricka för en lika god resa nästa år; och sedan skulle
de ha en god vinter samman, bara ingen förargade henne
med sådant prat.
När hon gått för att ordna med ölet, sade Odd att
Sven Råttnos kanske valt smålänningarna som den bättre
delen, ifall alla kvinnor i den släkten väsnades lika
mycket som hon; och Toste sade att han inte helt ville säga
emot i den saken, men att hon vore en duktig kvinna på
många sätt och att han inte ville reta henne mer än som
var tvunget, och det borde inte heller Odd göra.
Den vintern lade alla märke till att Åsa stundom gick
blek och betryckt vid sina sysslor och att hennes tunga
löpte mindre rappt än vanligt; hon var mera mån om Orm
än någonsin och blev ibland stående och såg på honom,
som om hon sett en syn. Orm hade nu vuxit sig stor och
kunde i styrka tävla med alla jämnåriga och många äldre.
Han var rödhårig och mjäll i hyn, bred mellan ögonen,
stubbnäst och stormynt, långarmad och något kutryggig;
han var rörlig och snabb, och med båge och i spjutkast var
han säkrare än de flesta. Han kom lätt i raseri och kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
