Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - III. Hur de seglade söderut och hur en god vägvisare blev funnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mot honom och skar en bit av sitt köttstycke och räckte
honom.
— Tag och ät, sade han. Bättre stek har du aldrig
smakat.
— Det vet jag, svarade Orm. Det är jag själv som
består den.
Han tog biten och höll den i nypan utan att äta; han
såg sig noga om i kretsen, på man efter man, och sade
därpå:
— Var är den jag högg? Dog han?
— Han dog, svarade hans granne; men ingen här har
hämnd efter honom, och du skall ro i hans ställe. Hans
åra är närmast framför min, och därför kan det vara bäst
att du och jag bli vänner. Jag heter Toke, och vad
heter du?
Orm sade sitt namn och frågade därpå:
— Var det en ansedd man jag fällde?
— Han var något långsam av sig, som du märkte, sade
Toke, och med vapen var han inte så bra som jag; men
det hade varit mycket begärt, ty jag är en av de bästa
här. Men han var en stark och säker man och hade gott
anseende; han hette Åle, och hans fader sår tolv tunnor
råg, och han hade legat på sjöfärd två gånger redan. Och
ror du så bra som han, så ror du inte dåligt.
När Orm hört detta, syntes han bli bättre till mods och
började äta, Men efter en stund frågade han:
— Vem var det som fällde mig?
Krok satt ett stycke därifrån och hörde hans fråga. Han
skrattade och lyfte sin yxa och tuggade slut och sade:
— Det var hon här som kysste dig; om hon bitits hade
du inte frågat.
Orm såg på Krok med stora ögon som det inte kom
någon blinkning i; därpå suckade han och sade:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
