Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - III. Hur de seglade söderut och hur en god vägvisare blev funnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mera av vad främlingen hade att säga. Detta meddelade
han åt Krok och de andra.
— Han är inte galen, fast det kan synas så, sade Berse;
inte heller är han en jute, och det syns ju också tydligt
nog. Utan han säger att han är en jude. Detta är ett folk
från öster som dödat den man som hålles för gud av de
kristna. Detta dråp skedde för länge sedan; men de
kristna hysa alltjämt stort hat till judarna för den sakens skull
och döda dem gärna och vilja inte veta av förlikning eller
dråpsböter. Därför bo de flesta judar hos den cordovanske
kalifen, ty där hålles inte den dräpte mannen för gud.
Berse tillfogade att han själv redan tidigare hört något
liknande berättas, och flera bland männen sade sig också
ha hört rykten i den vägen; Orm sade att han hört att
den döde spikats på trä, liksom Lodbroks söner i gamla
dagar gjort med den högste prästen i England. Men hur
han kunnat hållas för gud efter det att judarna dödat
honom kunde ingen förstå, ty en riktig gud kunde inte
dödas av människor. Därpå fortsatte Berse med vad han
förstått av främlingens tal:
— Han har varit slav hos jutarna ett år, och där led
han mycket ont, emedan han inte kunde ro på lördagar;
ty judarnas gud vredgas på varje jude som gör något på
den dagen. Men detta kunde jutarna inte förstå, fast han
många gånger ville förklara det för dem; de slogo honom
och läto honom svälta när han inte ville ro. Hos dem
lärde han det lilla han kan av vårt språk; men när han talar
om dem, förbannar han dem på sitt eget tungomål,
emedan han inte känner till nog ord på vårt. Han säger att
han gråtit mycket hos dem och anropat sin gud om hjälp;
han förstod att hans rop hörts när våra skepp kommo
nära, och han tog med sig överbord en man som slagit
honom mycket. Han bad sin gud att vara som en sköld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
