Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Första avdelningen: Den långa resan
- V. Hur Kroks lycka ändrade sig två gånger och hur Orm blev vänsterhänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sutte jag hellre
vid surmjölk och bröd.
Krok var den sorgsnaste, ty han hade under hela färden
känt sig som en lyckoman och hjälte och hade nu fått se
sin lycka hastigt brytas; han såg de fallna kastas överbord
från skeppet och sade:
Havens plöjares
dagsverksmödas
lön blev ofärd
och ond bråd död.
Toke sade detta vara mera än han kunnat tro, att tre
skalder funnos i sällskapet.
— Och även om så må vara, sade han till Orm och
Krok, att ni båda inte ha så stor färdighet som jag i att
sätta samman vers, finns dock den trösten också för er,
att skalderna dricka ur de största hornen vid gudarnas
gille.
Nu hördes skrik, och det blev mycket ropande på
skeppet, ty främlingarna hade hittat flickan i hennes
gömställe. De kommo i land med henne, och det såg ut att bli
tvist om vem hon skulle tillhöra, ty flera män sletos om
henne under skarpt krax och med de svarta skäggen
vippande. Toke sade:
— Nu slåss kråkorna om hönan, sedan höken sitter
med vingen bräckt.
Flickan leddes fram till främlingarnas hövding; han var
en fetlagd man med gråsprängt skägg och guldringar i
öronen; han bar en röd mantel och hade i handen en
silverhammare med långt vitt skaft. Han betraktade henne
och strök sitt skägg; därpå talade han till henne, och det
märktes att de kunde förstå varandra. Flickan hade en
hel del att säga, och flera gånger pekade hon bortåt fångarna;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Jan 10 21:30:22 2025
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/rodeorm/1/0068.html