Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - V. Hur Kroks lycka ändrade sig två gånger och hur Orm blev vänsterhänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
men vid ett par av hans frågor, när han också
pekade på dem, slog hon ut med händerna och skakade på
huvudet, Främlingarnas hövding nickade; därpå gav han
henne en befallning, som hon såg ut att ogärna vilja lyda,
ty hon sträckte armarna mot himlen och ropade; men när
han med sträng röst talade till henne på nytt, blev hon
foglig och klädde av sig och stod naken framför honom.
Alla hans män suckade och revo sig i skäggen och
mumlade hänryckt, ty hon var mycket skön från hjässan till
fotabjället. Hövdingen lät henne vända sig runt och
granskade henne noga; han fingrade på hennes hår, som var
långt och brunt, och kände på hennes skinn; därpå reste
han sig och tryckte en signetring, som han bar på ena
långfingret, mot hennes mage och bröst och läppar; och
i det han sade något till sina män, tog han av sin röda
mantel och hängde den omkring henne. Vid hans ord lade
alla hans män handen mot pannan och mumlade
vördnadsfullt och bugade sig. Flickan klädde sig nu på nytt,
men behöll den röda manteln; mat och dryck räcktes
henne, och alla syntes betrakta henne med aktning.
De fångna sutto tysta och åsågo detta; och när det
kom så långt att flickan fått manteln omkring sig och
bjöds mat och dryck, sade Orm att hon syntes ha den
bästa lyckan av alla som varit på Kroks skepp. Toke höll
med om detta och sade att det var hårt för honom att
först få se henne i hela hennes skönhet nu, när hon redan
var i en annans våld; ty tiden hade varit kort för honom
och mycket hade brådskat; och nu, sade han, kunde han
gråta vid tanken att aldrig få klyva skallen på det
tjockmagade gråskägget som fingrat på henne.
- Men det är mitt hopp, tillade han, att gubben skall
öga glädje av henne; ty från första stund fann jag
henne vara godartad och förståndig, fast vi inte kunde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
