Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - V. Hur Kroks lycka ändrade sig två gånger och hur Orm blev vänsterhänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tala med varandra; och därför skall hon väl snart veta att
ränna en kniv i skrovet på en sådan gammal bock.
Krok hade suttit tyst och tyngd av sitt öde, vänd mot
havet och utan att bry sig om vad som skedde i land;
nu ropade han till, och samtidigt började främlingarna
ivrigt larma, ty fyra skepp syntes ute i viken och rodde
inåt; det var de skepp som varit i strid med Berses. De
rodde långsamt, och det syntes snart att ett av dem låg
djupt i vattnet och var skadat: ena relingen var intryckt
midskepps och många åror bräckta.
Fast de fångna voro sorgmodiga av sin olycka, matta
av sina sår och mycket plågade av törst, brusto de likväl
alla i skratt vid denna syn. Ty de förstodo genast att
ett av Berses skepp lyckats ramma detta, när vinden tagit
i ute på öppna sjön, och att fienderna fått avstå från
längre strid, när de endast hade tre goda skepp kvar, och
rott tillbaka med det skadade. Några började nu hoppas
att Berse skulle komma tillbaka och rädda dem. Men Krok
sade:
— Han har förlorat många män, ty han hade fiender
ombord och händerna fulla, sist jag såg till honom. Och
det är lätt för honom att veta, att få av oss kunna vara
kvar i livet nu, när han aldrig fått se vårt skepp komma
ut ur viken. Därför kommer han hellre att försöka taga
sig hem med vad han har, antingen med båda skeppen
eller endast med ett, om inte hans manskap räcker för
båda. Och når han också endast hem med ett, skall Kroks
härfärd bli berättad och leva i gott minne på Lister. Men
oss komma de nu säkert att dräpa, i harmen över att två
av våra skepp kommit undan.
I detta sista blev likväl Krok icke sannspådd, ty till sist
fingo de vatten och föda, och en man kom och såg till
deras sår. De förstodo då att de skulle bli slavar; några
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
