Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - V. Hur Kroks lycka ändrade sig två gånger och hur Orm blev vänsterhänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tyckte det vara bättre än att dö, under det andra voro
tveksamma om vilket som kunde vara värst.
Främlingarnas hövding lät roddarslavar komma i land och tala till
dem; dessa sågo ut att vara av många olika folk och
försökte med många slags läten; men ingen talade ett språk
som de fångna kunde förstå. Främlingarna blevo kvar på
detta ställe ett par dagar och satte det skadade skeppet
åter i stånd.
På detta skepp hade många roddare dödats när det
rammades av Berses skepp, och i deras ställe sattes de fångna.
De voro vana vid att ro, och arbetet syntes dem till
en början inte alltför svårt, ty varje åra sköttes här av två
roddare. Men de fingo ro nästan nakna, vilket till en
början syntes dem som en stor skam, och alla hade ena benet
fjättrat vid en kedja. Bredvid de andra voro de till en
början mycket vita i skinnet; de fingo ryggarna flådda
av solen och räknade varje soluppgång som en ökad plåga.
Men efter en tid blevo de barkade och glömde att räkna
dagar och visste av intet utom att ro och sova och känna
hunger och törst och få dricka och bli mättade och därpå
ro på nytt. Till sist kommo de därhän, när de tröttats av
hårdare möda än vanligt, att de kunde falla i sömn för
en stund vid åran och likväl ro som de andra, utan att
komma ur takt och utan att behöva väckas av
uppsyningsmannens piska. Då hade de blivit fullgoda roddarslavar.
De rodde i hetta och i stritt regn, ibland i skön svalka,
men aldrig i köld. De voro kalifens slavar, men de visste
föga om vart de rodde eller vad deras mödor tjänade till.
De kommo längs branta kuster och rika lågland och sleto
hårt uppför breda floder med stark ström; de sågo på
stranden män som voro bruna och svarta, och stundom
på avstånd kvinnor som buro slöjor; de höllo in genom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
