Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - V. Hur Kroks lycka ändrade sig två gånger och hur Orm blev vänsterhänt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Njörvasund och kommo så långt kalifens makt räckte och
sågo rika öar och sköna städer som alla voro namnlösa
för dem. De lade till i stora hamnar och höllos innestängda
i slavhus tills det åter blev tid att ro ut; de rodde hårt
efter främmande skepp, tills deras hjärtan höllo på att
sprängas, och lågo flämtande framstupa under äntringar
som de inte orkade se.
De kände ingen sorg och intet hopp och åkallade inga
gudar; de hade nog av att sköta åran och att se upp för
den man med piska som såg till deras rodd. Honom
hatade de med stort hat när han eggade dem med piskan;
men ännu mera när han under hård rodd gick omkring
med stora brödbitar, dränkta i surt vin, som han stoppade
i munnen på dem; ty då visste de att de skulle få ro utan
rast så länge de förmådde. Hans ord förstodo de inte; men
de lärde snart av ljudet av hans röst hur många slag han
tänkte utdela åt den försumlige; och deras lycka var att
föreställa sig en svår död för honom, med strupen avsliten
eller med ryggen piskad tills hans knotor skönjdes bland
blodet.
Orm sade på gamla dagar om denna tid, att den var
lång att leva men kort att berätta om; ty den ena dagen
var den andra lik, så att det på ett sätt var som om tiden
stått stilla. Men han hade några tecken som visade honom
hur tiden gick; det ena var hans skägg. Han var den ende
som satts till åran som skägglös yngling; men snart
började hans skägg växa och blev ännu rödare än hans hår,
och till sist var det så långt att det sopade åran när han
satt böjd över den. Därefter blev det inte längre, ty årans
svep höll det avskavt vid den längden; och av alla sätt
att ansa skägg, brukade han säga, var detta det sämsta.
Det andra tecknet var hans styrkas tillväxt. Han var
stark när han sattes till åran och van att ro från Kroks
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
