Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - VI. Om juden Salaman och härskarinnan Subaida och hur Orm fick svärdet Blåtunga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nordmännen löstes från sina fotjärn; de fingo kläder och skor
och fördes till ett annat skepp, som höll uppför den stora
floden mot Cordova. De fingo hjälpa till med rodden
uppför floden, men utan järn och piska och med god
avlösning; de kunde sitta samman och talas vid obehindrat för
första gången på lång tid. De hade nu varit roddarslavar
två år och det mesta av det tredje; och Toke, som sjöng
och skrattade mycket, sade att vad som nu skulle bliva av
med dem visste han inte, men en sak visste han: att det
nu vore högt på tiden att han finge dricka sig otörstig.
Men Orm sade till honom att han helst skulle vänta med
detta till lägligt tillfälle; ty det vore illa om det komme
till våldsamheter nu, och sådana brukade hända, efter vad
han ville minnas, när han släckt sin törst. Toke höll med
på att han borde vänta, men sade att den väntan skulle
bli svår. De undrade alla vad som nu skulle bliva av, och
Orm berättade nu om hur han talat med Khalid om juden.
De hade då mycket att säga till judens pris och till
Orms, och fast Orm var den yngste bland dem, sågo de
nu alla i honom sin hövding.
Orm frågade hövitsmannen vad som skulle göras vid
dem och om han kände juden Salaman; men allt hövitsmannen
visste var att han befallts att föra dem till Cordova,
och juden kände han inte till.
De kommo fram till kalifens stad och sågo den breda
ut sig på båda sidor floden med packade hus och vita
palats och palmgårdar och torn. De förundrade sig över dess
storlek och skönhet, som övergick allt vad de kunnat tro;
och dess rikedom tycktes dem stor nog för att kunna
räcka till riklig plundring för alla sjöfarare från hela danaväldet.
De fördes upp genom staden och sågo nyfiket på myllret
av människor; männen klagade över att kvinnor föga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
