Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - VI. Om juden Salaman och härskarinnan Subaida och hur Orm fick svärdet Blåtunga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sågos till och att inte mycket kunde urskiljas på de få
som syntes, enär de alltid voro inhöljda och beslöjade.
— Det skulle behövas mycket, sade Toke, för att inte
en kvinna skulle te sig skön för mig nu, om jag väl
kunde komma till tals med henne; ty tre år ha vi nu varit
hos detta folk utan att ha kommit nära en enda.
— Få vi vår frihet, sade Ögmund, kunna vi få gott av
kvinnor här lika väl som någon annan; ty deras män se
inte mycket ut mot oss.
— Varje man i detta land, sade Orm, får ha fyra
hustrur, när han anammat Profeten och hans lära. Men när
han så gjort får han aldrig dricka vin.
— Det valet är inte lätt, sade Toke, ty deras öl är tunt
för min tunga. Men kanske ha vi inte ännu fått smaka
deras bästa brygd. Och fyra kvinnor tycks mig vara vad
jag kunde behöva.
De kommo till en stor gård, där mycket krigsfolk
fanns, och där sovo de den natten, Nästa morgon kom en
främmande man och förde dem till ett hus ej långt
därifrån; där togos de väl omhand av badare och barberare,
och sval dryck räcktes dem i små vackra skålar. Därpå
fingo de mjukare kläder, som inte skavde dem så mycket;
ty sedan de nu lång tid varit nakna, kändes kläder sträva
på deras skinn. De sågo på varandra och skrattade åt hur
förändrade de tedde sig; och i stor häpnad över allt detta
fördes de in i ett måltidsrum, där en man kom emot dem
och bjöd dem vara välkomna. De kände genast igen
Salaman, fast han nu tedde sig annorlunda än när de sist sett
honom; nu syntes det på allt att han var en rik och mäktig
man.
Han var vänlig mot dem och bjöd dem äta och dricka
och vara som i sitt eget hus; men han hade glömt bort
det mesta av vad han kunnat av nordiskt tungomål, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
