Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - VII. Om Orms tjänst hos Almansur och hur han seglade med Sankt Jakobs klocka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vid Henares, där den kastilianske grevens folk trängde på
men till sist blev kringränt och nedgjort, och där på
kvällen de fallna kristna buros samman och staplades upp till
en stor hög av lik, från vars topp en av Almansurs präster
kallade Profetens tjänare till bön. Därefter voro de med
på stora härnadståg till riket Leon, där konung Sancho
den Tjocke hårt beträngdes, till dess att dennes egna män
funno honom onyttig, sedan han för sin fetmas skull inte
längre kunde sitta till häst, och avsatte honom och kommo
med tribut till Almansur.
Under alla dessa krigståg förundrade sig Orm och hans
män över Almansurs klokhet och makt och stora lycka i
sina företag, men mest över den ängslan han hyste för
Allah och det sätt han tänkt ut för att helt blidka sin
gud. Det stoft som lade sig på hans kläder och skor, när
han var i fält, tillvaratogs varje kväll av hans tjänare och
samlades i en påse av siden, och från varje fälttåg togs
detta stoft hem till Cordova. Han hade förordnat att han
ville begravas samman med allt stoft från sina krig mot de
kristna; ty Profeten hade sagt: Saliga äro de som trätt
dammiga vägar i krig mot de otrogna.
Men trots allt detta damm ville Almansurs ängslan för
Allah inte vika; och till sist beslöt han att göra ett större
verk än allt annat och förstöra de kristnas heliga stad i
Asturien, där aposteln Jakob, den store undergöraren, låg
begraven. I kalifen Hischams tolfte år, som var det fjärde
året av Orms och hans mäns tjänst hos Almansur, samlade
han på hösten en större härsmakt än någonsin förr och
drog upp mot nordväst och fram genom det Tomma Landet,
som var den gamla gränsmarken mellan andalusierna
och de asturiska kristna.
Han nådde de kristnas bygder på andra sidan ödemarken,
där ingen andalusisk här kommit i mannaminne; och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
