Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - VIII. Om Orms vistelse hos Sankt Finnians munkar och hur ett under skedde i Jellinge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som hjälper när han har tandvärk. I Faderns, Sonens och
den Helige Andes namn, finns det ingen människa som
har blodiglar?
Ingen i hyddorna hade iglar hemma, och den tjocke
prästen stönade och såg hjälplös ut. Han hade nått fram
mot bryggan där Orms skepp låg, och nu fick han syn
på klockan och männen kring den. Han stirrade häpen
och kom hastigt närmare.
— Vad är detta? ropade han. En klocka, en helig klocka!
Är detta som jag drömmer? Är det Satans bländverk
eller en riktig klocka? Hur har den kommit hit, till
mörkrens och djävlarnas land? Aldrig i mitt liv har jag sett
en så stor klocka, inte ens i kejsarens egen kyrka i Worms.
— Den heter Jakob efter en apostel, sade Orm; och vi
ha fört den hit från den apostelns kyrka i Asturien. Vi
hörde att kung Harald blivit kristen, och tänkte att en
sådan gåva skulle glädja honom.
— Ett under, ett under! skrek prästen snyftande och
sträckte armarna mot himlen. Guds änglar ha sett till
oss i vår nöd, när våra iglar sjuknat. Detta är bättre bot
än iglar. Men skynda nu, skynda, skynda! Det är farligt
att dröja, ty han har svår värk.
Slavarna drogo nu klockan upp mot kungsgården, och
prästen uppmanade männen att driva på dem med all
makt. Han pratade i ett, som om han varit från förståndet,
och torkade sig i ögonen och vände ansiktet mot himlen
och åkallade på prästers tungomål. Orm och de andra
begrepo att kungen hade tandvärk, men de kunde inte
förstå vad deras klocka kunde gagna i den saken. Men
prästen babblade av lycka och kallade dem himlens
sändebud och sade att allt nu skulle gå väl.
— Många tänder har han inte kvar i sin mun, prisad
vare den Allsmäktige, sade han; men de han har vålla oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
