Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - VIII. Om Orms vistelse hos Sankt Finnians munkar och hur ett under skedde i Jellinge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Klockan vältes nu omkull, och broder Matthias
tvättade den med en klut som han doppade i vigt vatten och
efter tvättningen vred ur i en skål. Det fanns gott om
gammalt damm i klockan, så att det urvridna vattnet
blev svart, och häråt gladde sig broder Matthias mycket.
Under tiden började broder Willibald syssla bland sina
läkemedel, som han hade i en stor läderkista, medan han
undervisande talade till alla i kammaren som ville höra på.
— Den gamla gregorianska föreskriften är bäst i
sådana fall som detta, och för tandvärk är den enkel och
utan hemligheter. Slånsaft, svingalla, salpeter och oxblod,
en nypa pepparrot och några droppar enbärsolja: allt
blandat med lika stor del vigvatten, i vilket den heliga reliken
tvättats. Att hållas i munnen under tre psalmverser; tre
gånger upprepat. Detta är det säkraste medel som
läkekonsten känner mot tandvärk; när reliken är tillräckligt
stark sviker det aldrig. Gamle kejsar Ottos apuliska
doktorer togo gärna grodblod i stället för oxblod, men numera
har man övergivit deras tankar i denna sak; och det är
väl att så skett, ty under vintern är grodblod svårt att
skaffa.
Han tog upp ur sin kista ett par små flaskor av metall
och drog ur propparna och luktade; därpå skakade han
på huvudet och skickade en tjänare till köket efter färskt
oxblod och färsk galla.
— Ty endast det bästa är gott nog i ett fall som detta,
sade han; och om reliken är än så stark, bör dock stor
omsorg ägnas även åt tillsatserna.
Nu hade en stund gått, och kung Harald såg ut att
ha mindre oro för sin värk. Han fäste sin blick på Orm
och Toke och syntes finna det underligt att se
främlingar i utländsk härklädnad; ty de buro de röda
kapporna och Almansurs sirade sköldar, och deras hjälmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
