Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - VIII. Om Orms vistelse hos Sankt Finnians munkar och hur ett under skedde i Jellinge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hade nässkenor och gingo lågt över kinder och nacke. Han
tecknade åt dem att komma närmare.
— Vems män äro ni? sade han.
— Vi äro dina män, herre konung, svarade Orm. Men
hit äro vi komna från Andalusien. Där tjänade vi
Almansur av Cordova, den mäktige herren, tills det kom blod
mellan oss och honom. Krok från Lister var först vår
hövding, och med honom hade vi farit på utfärd med tre
skepp, Men han är död, och många med honom; och jag
är Orm, Tostes son, från Kullen i Skåne, och hövding för
dem som blevo kvar; och till dig ha vi kommit med denna
klocka. Vi höllo den för att vara en god gåva åt dig,
herre konung, sedan vi fått höra att du låtit dig kristnas.
Om dess makt mot tandvärk vet jag intet, men på havet
var den oss till god hjälp. Och den var den största klockan
vid Sankt Jakobs grav i Asturien, där många sällsamheter
funnos; dit kommo vi med vår herre Almansur, och han
höll den för en stor dyrbarhet.
Kung Harald nickade utan att säga någonting; men den
ena av de båda unga kvinnor som sutto på huk vid hans
fötter vände på huvudet och såg upp på Orm och Toke
och sade mycket hastigt på arabiska:
— I Allahs namn, den Förbarmandes, den
Misskundsammes! Äro ni Almansurs män?
De sågo på henne båda, i häpnad över att höra detta
tungomål vid kung Haralds hov. Hon var skön att se,
med stora bruna ögon som sutto brett i ett blekt ansikte;
hennes hår var svart och hängde i två långa flätor från
tinningarna, Toke hade aldrig hunnit bli munvig på
arabiska; men det var nu länge sedan han talat med en
kvinna, och han blev därför fort färdig med sitt svar:
— Du må vara från Andalusien. Där har jag sett
kvinnor som liknade dig, fast få som voro fullt så sköna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
