Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - IX. Hur jul dracks hos kung Harald Blåtand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag ser att du har huvudet kvar, och det hörs på
klunkandet att det inte är något fel med din hals; men så
som du hade det ställt där på stocken är det svårt att
förstå hur du kunde rädda dessa ting, vilken längd du än
hade på ditt hår. Detta kallar jag en god berättelse, och
låt oss nu inte få vänta på resten.
Alla tyckte som kung Harald, och Sigurd Buesson
fortsatte:
— När jag satt där på stocken, var jag väl inte stort
räddare än de andra; men det syntes mig harmligt att dö
utan att ha hunnit göra något som kunde bli berättat.
Därför sade jag till Thorkel, när han kom: ”Jag är rädd
om mitt hår och vill inte ha det nedblodat.” Därmed strök
jag det fram över huvudet; och en man som gick bakom
Thorkel — det sades mig sedan att det var hans svåger —
kom fram och virade mitt hår om sina händer och sade
till Thorkel: ”Hugg nu! Det gjorde han; och i detsamma
drog jag huvudet till mig det fortaste jag kunde, så att
yxan kom mellan mig och svågern och tog av båda hans
händer. Den ena blev hängande i mitt hår.
Alla i hallen brusto i stort skratt, och Sigurd skrattade
själv och fortsatte:
— Ni må väl skratta; men det är ingenting mot vad
norrmännen skrattade, när de sågo Thorkels svåger rulla
på marken och Thorkel stå och glo på honom; några föllo
omkull av skratt. Jarl Erik kom fram till mig och sade:
”Vem är du?” Jag sade: "Sigurd heter jag, och Bue var min
fader; och ännu äro inte alla Jomsvikingar döda.” Jarlen
sade: ”Det märks att du är i släkt med Bue; vill du ta
emot ditt liv av mig? ”Av en man som du tar jag emot
det”, svarade jag. Och så löstes jag från repet. Men
Thorkel tyckte illa om detta och skrek: ”Skall det nu börjas
med sådant? Då är det bäst att jag inte dröjer med Vagn.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
