- Project Runeberg -  Röde Orm / 1. Sjöfarare i västerled /
155

[MARC] Author: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - IX. Hur jul dracks hos kung Harald Blåtand

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han hette Björn Åsbrandsson och var en ryktbar krigare
och även stor skald, liksom alla farande män från Island;
och fast han nu var något drucken, framsade han först
med stor skicklighet verser till kung Harald på ett mått
kallat töglag. Detta var det nyaste och svåraste versmåttet
hos isländska skalder, och verserna voro så konstfullt
hopsatta att föga kunde begripas av deras innehåll. Alla
lyssnade med klokhet i minen, ty det gav dåligt anseende att
inte förstå sig på poesi; och kung Harald prisade verserna
och gav skalden en guldring. Toke satt stödd mot bordet
med huvudet i händerna och suckade; han mumlade
sorgset att detta vore verkligt skaldskap; och nu kunde han
inse, sade han, att han själv aldrig skulle förmå göra den
sortens vers som inbragte guldringar.

Mannen från Island, som somliga kallade Björn
Bredvikingakappe och som varit två somrar hos Styrbjörn,
fortsatte därpå med att berätta om Styrbjörns härfärder och
om märkliga ting som därvid hänt; han talade väl och
höll på länge utan att någon tröttnade att höra på; och
alla visste att vad han berättade var sanning, alldenstund
Styrbjörn själv satt som lyssnare. Han hade mycket att
säga om vågsamma företag och om Styrbjörns stora lycka,
och även om rikedomar som vunnits av hans män. Han
slöt med att framsäga en gammal dikt om Styrbjörns fäder,
alltifrån gudarna till hans farbroder Erik, som nu
satt i Uppsala; och den sista strofen hade han själv satt till:

Nordvart snart
att storarv kräva
Styrbjörn ror
med hundra kölar;
raska män
och segersälla
glamma sen
i Eriks salar.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 21:30:22 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeorm/1/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free