Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Den långa resan - XI. Om broder Willibalds vrede och hur Orm försökte sig som friare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
därför sända flottor till ön för att få hans övermod
stävjat. Det kunde vara en god sak att få honom fasttagen
och hitförd och ställa honom tjudrad vid dörren i hallen,
inte bara till förlustelse för mina män vid ölet, utan
också till en läxa för honom själv i kristen ödmjukhet och till
en varning för andra kungar. Ty det har alltid varit min
tanke att danernas konung är den bland kungar som bör
hållas högst i ära.
— Det är min tro att du är den störste bland alla
kungar, sade Orm; och till och med bland andalusier och
blåmän finns det män som känna ditt namn och dina
bragder.
— Där lade du dina ord väl, sade kung Harald; men
eljest visar du mig nu ringa vördnad, när du kommer och
ber mig om en av mina vackraste döttrar utan att ens veta
hur du har det ställt med arv och ägodelar. Detta skall
jag likväl inte räkna dig till last, för din ungdoms och
obetänksamhets skull. Men på det du ber mig om svarar
jag nu inte ja, och inte heller nej; utan detta är mitt
beslut: Kom igen till hösten, när jag åter är här och du
vet bättre besked om hur du har det; och om jag då
finner din rikedom tillräcklig, skall du få flickan, för den
vänskap jag hyser för dig, och eljest skall du alltid kunna
få god tjänst bland mina män. Och till dess får du ge
dig till tåls.
Ylva blev misslynt när Orm berättade hur samtalet
gått; hon fick tårar i ögonen och skrek att hon skulle
dra gamlingen i skägget för hans snålhet och trilska och
därpå genast följa Tokes råd. Men när hon hunnit sansa
sig, fann hon det bäst att avstå från denna plan.
— Jag är inte rädd för hans vrede, sade hon, inte ens
när han vrålar som en tjur och slänger ölkannan efter
mig; ty jag är för snabb för honom, och ännu har han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
