Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: I kung Ethelreds rike - I. Om den strid som stod vid Maeldun och vad därav kom - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de åter bort och upp längs kusten. Därpå landade de hos
östsaxarna och gjorde på samma sätt hos dem.
Kung Ethelred och hans ärkebiskop, som hette Sigerik,
påbjödo nu längre böner än någonsin förr; och när
de snart fingo höra att hedningarna, efter att skövlat en
del byar, åter stuckit till havs, läto de utdela skänker till
de präster som bett flitigast och trodde sig nu vara denna
hemsökelse kvitt. Strax därpå rodde nordmännen in mot
staden Maeldun, tätt vid mynningen av floden Panta,
och lägrade sig på en ö mellan två flodarmar och redde
sig att anfalla staden.
Östsaxarnas jarl hette Byrhtnoth. Han var ryktbar i
landet, högvuxnare än andra och en stolt och orädd man.
Han hade fått ett starkt uppbåd samman och kom nu
emot dem, för att försöka med annat än böner, och
nådde Maeldun och drog förbi staden fram mot deras läger,
tills endast flodarmarna skilde de båda härarna. Men det
var nu svårt för honom att komma åt nordmännen bak
floden, och lika svårt för dem att komma åt honom.
Tidvattnet kom in och fyllde flodarmen till brädden; den
var inte bredare än att kastspjut och tillrop kunde
växlas, men intet mera såg ut att kunna ske, och härarna
stodo i väntan emot varandra i spelande vårväder.
En härold ur Thorkel Höges följe, en talekunnig man,
steg fram till vattenbrädden och lyfte sin sköld och
ropade över vattnet:
— Mig ha orädda sjöfarare sänt fram för att säga er
detta: Gen oss silver och guld, så ge vi er fred. Ni äro
rikare än vi, och det är bättre för er att köpa fred med
skatter än att möta sådana som vi med spjut och svärd.
Äro ni rika nog, då behöva vi inte döda varandra. Och
när ni köpt er fria och vunnit fred för er själva, och för
släkt och gårdar och allt som är ert, då bli vi edra vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
