Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: I kung Ethelreds rike - I. Om den strid som stod vid Maeldun och vad därav kom - 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och gå till våra skepp med lösepenningen och segla
bort härifrån och hålla vad vi lovat.
Men Byrhtnoth själv steg fram och skakade sitt spjut
och ropade tillbaka:
— Lyssnen, sjörövare, till vårt svar! Detta är de
skatter vi vilja ge er: spjutens uddar och vassa svärd. Det vore
illa om icke en jarl som jag, Byrhtnoth, Byrhthelms son,
med ett rykte utan fläck, skulle värna mitt land och min
konungs. Mellan oss skall skipas endast med udd och egg,
och hårt få ni hugga innan ni finna annat här.
Där stodo de emot varandra tills tidvattnet vände och
började rinna utåt; då ropade åter vikingarnas härold över
floden:
— Nu ha vi stått sysslolösa länge nog. Kommen över
till oss, då ge vi er stridsplats här; eller skänken oss plats
på er strand, då komma vi över dit.
För jarl Byrhtnoth tedde det sig oklokt att vada över;
ty flodvattnet rann kallt, och hans män kunde bli stela
av kyla och tyngda i sina härkläder. Likväl var han
ivrig att komma till strid innan hans män började känna
trötthet och hunger. Därför ropade han till svar:
— Nu skänker jag er plats här: kommen genast över
till strid. Gud allenast kan veta vem av oss som skall
behålla fältet.
Och så säger Byrhtnoths skald, som var med i striden
och kom undan med livet:
Skeppsmännens härsmakt räddes ej väta:
blodulvar vadade väst över Panta:
fram över flodens glimmande vatten
buro de lindesköldar i land.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
