Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: I kung Ethelreds rike - I. Om den strid som stod vid Maeldun och vad därav kom - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
inte fanns någon hövding som ville möta dem i strid.
Fångar sade att kung Ethelred satt blek bak sina murar
och mumlade samman med präster och inte visste någon
råd.
I kyrkan i Maeldun, som var av sten, funnos
människor kvar som flytt upp i tornet vid stormningen, både
präster och kvinnor och andra, och dragit upp stegarna
efter sig så att ingen kunde komma åt dem. Det ansågs
bland nordmännen att en mängd skatter förts upp i
tornet, och mycket försöktes för att få ned människorna
därifrån och komma åt vad de haft med sig dit. Men
varken med eld eller vapen kunde någonting göras; och
de i tornet hade mat och dryck med sig och sjöngo
psalmer och syntes vara vid gott mod. När nordmän kommo
intill tornet för att tala sig till rätta med dem och få dem
att komma ner och lämna ut sina skatter, hävde de ner
stenar, förbannelser och orenlighet över deras huvuden och
gladdes högt när någon blev träffad. Alla bland
nordmännen voro överens om att stenkyrkor och deras torn
voro bland det mest förtretliga man kunde råka ut för.
Jostein, som var en gammal hård man och mycket
sniken efter skatter, sade att han inte visste annat än ett som
kunde hjälpa: man borde samla ihop fångar framför
kyrkan och dräpa dem en efter en, tills de däruppe gåve
med sig inför denna syn. Några höllo med honom, ty
han hade stort anseende för klokhet; men Gudmund och
Thorkel tyckte att detta vore föga krigarlikt och ville inte
vara med om saken. Hellre, sade Thorkel, borde man
försöka med list: han kände gott till präster och visste hur
man skulle bete sig mot dem för att få som man ville.
Han lät taga loss ett stort kors, som fanns över altaret
i kyrkan, Två män buro det framför honom; och han
ställde sig nedanför tornet och ropade upp att han behövde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
