Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: I kung Ethelreds rike - I. Om den strid som stod vid Maeldun och vad därav kom - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
präster till de sårades vård samt ännu mera för att själv
få undervisning i den kristna läran. Han hade på sistone
börjat känna stark längtan efter detta, sade han. Och
han ville handla mot dem som om han redan vore kristen
och låta alla i tornet gå oskadda till liv och lem.
När han hunnit så långt, kom en sten från tornet och
träffade hans sköldarm uppe vid axeln, så att han slogs
omkull med armen bräckt. De båda männen släppte
korset och hjälpte honom undan; och folket uppe i tornet
hördes jubla av belåtenhet. Jostein, som stod och såg på,
drog på munnen och sade att det inte alltid var så enkelt
med krigslister som vad tanklösa unga män kunde
inbilla sig.
Alla Thorkels män grepos av raseri vid att deras
hövding kommit till skada, och pilar skötos tätt mot tornets
gluggar. Men detta gjorde ingen nytta, och ställningen
tedde sig brydsam. Orm sade att han i Sydlandet stundom
sett Almansurs folk röka ut kristna ur kyrktorn; och
detta blev genast försökt. Ved och våt halm hopades både
inne i kyrkan och kring tornet och tändes på; men tornet
var högt, och en blåst drev undan det mesta av röken;
och slutligen tröttnade alla och beslöto att ge sig till tåls
tills svälten skulle börja kännas hos dem däruppe.
Thorkel var bedrövad över sin misslyckade list och rädd
att få höra stickord om den saken. Dessutom var det
illa, sade han, att han nu inte kunde rida ut på en tid
med de andra, utan finge sitta kvar i Maeldun och vakta
lägret; och han ville att läkekunniga män skulle komma
och se på hans skada. Orm kom också till honom, där
han satt vid en eld och drack varmt öl, med den bräckta
armen hängande; och många tummade på armen, men
ingen kunde bli klok på hur den bäst borde spjälas.
Thorkel grinade illa vid tummandet och sade att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
