Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: I kung Ethelreds rike - I. Om den strid som stod vid Maeldun och vad därav kom - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nu fick vara nog med läkekonst och att de skulle binda
upp hans arm så gott det ville gå, med spjälor eller utan.
— Och nu har det blivit sant som jag sade, tillade han,
att en präst är vad jag bäst behöver; ty präster förstå sig
på sådant som detta.
Orm nickade och sade att präster voro ypperliga
läkare: efter julgillet hos kung Harald, när han haft en
långt svårare skada än Thorkel nu, hade han botats av en
präst; och han kunde behövt en nu också, lika väl som
Thorkel, sade han; ty smällen han fått i skallen av en
skodd klubba vållade honom alltjämt plåga, så att han
stundom trodde att någonting gått itu inne i huvudet.
— Jag håller dig för att vara den klokaste av alla mina
skeppshövdingar, sade Thorkel när de voro ensamma; och
även för den bäste krigaren, sedan Faravid fallit; men det
är likväl tydligt att du är en som lätt blir modstulen när
något tar vid, även om kanske skadan inte är svår.
— Det är så med mig, sade Orm, att jag är en man
som förlorat min lycka. Förr var min lycka god, och jag
kom oskadd igenom mera än de flesta och hade framgång
i allt. Men sedan jag kom hem från Sydlandet har allt
gått mig emot, så att jag blivit av med min guldkedja,
min fästmö och den man som jag trivdes bäst med; och
i strid har det blivit så, att jag nu knappt kan draga
svärdet utan att komma till skada. Och när jag ger råd om
att röka ut ett kyrktorn, så lyckas inte ens det.
Thorkel tyckte att han sett värre olycksmän än Orm;
men Orm skakade på huvudet och lät sitt skeppsfolk
föras på plundring av Rapp och blev kvar hos Thorkel i
staden och satt gärna för sig själv och tänkte på sina
sorger.
En morgon ringdes det länge i klockorna i tornet, och
folket där sjöng flitigt psalmer, så att män ropade upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
