Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: I kung Ethelreds rike - I. Om den strid som stod vid Maeldun och vad därav kom - 3 - 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och frågade vad de väsnades för. De hade nu inte kvar
flera stenar däruppe att kasta ner på hedningarna; men
de ropade till svar att det nu var pingst och att detta var
deras glädjedag.
Alla häpnade över detta svar; och några frågade vad
de hade att glädjas åt, och hur de hade det ställt med
kött och öl.
De svarade att det fick vara som det kunde med sådant:
de gladdes likväl, emedan Kristus var i himlen och skulle
hjälpa dem.
Thorkels män stekte feta får över eldarna, och stekoset
låg mot tornet, där alla voro hungriga. Männen ropade
till dem att bära sig åt som vettigt folk och komma ner
och smaka på steken; men de brydde sig inte om detta
och började snart sjunga på nytt.
Thorkel och Orm sutto och åto tillsamman och
lyssnade till sjungandet från tornet.
— De sjunga hesare än vanligt, sade Thorkel; de börja
bli torra i halsen. Då kan det inte dröja länge innan de
komma ner, om deras dricka är slut.
— De ha det värre än jag, och ändå sjunga de, sade
Orm och betraktade sorgmodigt ett vackert stycke fårkött
innan han stack det i munnen.
— Det är nog så, sade Thorkel, att du skulle passa illa
till sångare i ett kyrktorn.
4
Samma dag vid middagstiden kom Gudmund tillbaka
från ett strövtåg inåt landet. Han var en storväxt och
gladlynt man, med ansiktet repat av gamla märken efter
en björns klor; och han red nu in drucken och pratsam,
med en dyrbar scharlakanskappa över axlarna, två
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
