- Project Runeberg -  Röde Orm / 1. Sjöfarare i västerled /
227

[MARC] Author: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: I kung Ethelreds rike - I. Om den strid som stod vid Maeldun och vad därav kom - 4

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tunga silverbälten kring livet och ett brett leende i sitt
gula skägg.

Detta, ropade han så fort han fick se Thorkel, var ett
land efter hans tycke, med rikedom som övergick allt
förstånd; och i alla sina dagar skulle han vara tacksam för
att Thorkel lockat honom hit. Han hade plundrat nio
byar och en marknadsfora och mistat fyra män; hästarna
knäade under sina bördor, fast endast det bästa medtagits,
och det kom oxkärror efter med starköl och annat. Det
vore mycket behövligt, sade han, att i tid se sig om efter
flera skepp med gott lastrum, för att få med sig hem
allt som med ringa möda lät sig hopsamlas i detta land.

— Dessutom har jag också hittat en flock folk på vägen,
fortsatte han: två biskopar och deras följe. De säga
sig vara sändebud från kung Ethelred, och jag bjöd dem
öl och tog dem med mig hit. Biskoparna äro gamla och
rida sakta, men de äro här snart; och vad de kunna vilja
oss, är inte lätt att förstå. De sade sig komma med fred
från sin herre; men det är ju vi som bestämma när fred
skall bli, och inte han. Det kan vara att de vilja lära oss
kristendom; men det blir inte mycken tid för oss att höra
på, med så god plundring överallt.

Thorkel blev glad och sade att präster var vad han bäst
behövde just nu, för att få sin arm tillsedd; och Orm
ville också gärna tala med en präst om sitt dåliga huvud.

— Men deras rätta ärende är kanske att friköpa fångar
och folket uppe i tornet, trodde Thorkel.

Biskoparna redo in en stund därefter. De voro
vördnadsvärda män med stavar och hättor och med stort följe,
förridare och präster, hovmästare, munskänkar och
spelmän; och de lyste Guds frid över alla de mötte. Thorkels
män, så många som voro i staden, kommo för att begapa
dem; men somliga av dem skyggade, när biskoparna lyfte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 21:30:22 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeorm/1/0233.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free