Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - I. Hur Orm byggde sig hus och kyrka, och om hans rödhåriga döttrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och Ylva befallde honom att tiga med så olyckligt tal; ty
så illa behövde det för ingen del bli, sade de, och det röda
håret skadade inte.
När det blev fråga om att ge dem namn, bestämde Orm
att den ena skulle kallas Oddny efter hans mormoder; och
åt detta blev Åsa glad.
— Men den andra skola vi kalla efter någon i din
släkt, sade han till Ylva. Och där må du själv välja.
— Det kan vara svårt att välja rätt och till bäst lycka,
sade Ylva. Min moder var en härtagen kvinna; hon dog
när jag var sju år. Hon hette Ludmilla och var dotter till
en hövding bland obotriterna; och hon hade rövats från
sitt eget bröllop. Ty det säga alla härmän som varit åt
det hållet, att det bästa av allt är att komma över
obotriter och andra vender när de hålla stora bröllop och äro
druckna; då duga männen föga till med vapen, och de
som ställts att hålla vakt ligga sovande av deras starka
mjöd, så att rikt byte kan vinnas med ringa besvär, både
skatter och unga kvinnor. Ingen kvinna som jag sett har
varit skönare än hon; och min fader sade alltid att
hon var en kvinna med lycka, fast hon dog ung: ty i tre
år hade han henne helst bland alla; och det var mycket
för en obotritiska, sade han, att få komma i
danakonungens säng och föda honom en dotter. Men det kan vara att
hon själv tyckte annorlunda. Ty när hon var död hörde
jag pigorna viska med varandra, att hon försökt hänga
sig strax hon kommit till oss; och de trodde att det kom
sig av att hon sett sin brudgum dräpas, när hon gripits
och bars bort till skeppen. Hon var mig mycket kär, men
det synes mig ovisst om det kan vara lyckligt att kalla
barnet efter henne.
Åsa tyckte att detta kunde man inte tänka på; ty
ingen olycka vore värre än att bli rövad av härmän; och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
