Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - V. Om det stora kristningsgillet, och hur de första smålänningarna blevo döpta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
frodas bland djävulskap, tills er levnads dag är ändad, och ni
bli räknade som främlingar av Gud. Men till och med
för er hyser Kristus, Guds son, vänskap i det längsta,
fast ni dagligen göra honom emot i de flesta ting, och
därför ha ni fått komma till hans hus. Ty han vill i
sanning alla människor väl, och när han vandrade på
jorden förvandlade han vatten till god gästabudsdryck
för att göra sina vänner en glädje. Nu är det likväl så,
att hans vänskaps tid snart är slut, för dem som vända
sig ifrån honom; och när de få känna hans vrede, blir
det illa ställt för dem, värre än för den krigshövding
som sångare berätta om och som fick sluta i en ormgrop.
Och det kunna ni alla förstå, att det vore väl för er att
få slippa höra till dem. Ännu säger han till alla, att de
må träda in i hans hägn och bli upptagna bland hans
husfolk, genom att låta sig döpas; men de som icke så
vilja, må skylla sig själva.
De församlade lyssnade till fader Willibalds ord och
mumlade inbördes att det kunde vara förstånd i mycket
av vad han sade, fast annat var svårt att bli riktigt klok
på. Det märktes att det var de äldre som lyssnade bäst;
ty de yngre, både män och kvinnor, hade mest ögonen
på Ylva. Hon tålde att beskådas; ty hon var nu i sin
fulla skönhet, väl till freds med allt och full av
vänlighet mot alla, och bar en ny klädnad, med livstycket
sömmat i silke och silver, av det yppersta som hittats i
Östens packor, och med det andalusiska smycket kring sin
hals. Det syntes gott på mångas blickar, att en sådan
kvinna och ett sådant smycke vore ting som man inte
lätteligen fick se maken till; och Orm trivdes inte
sämre vid att märka detta.
När prästen talat slut, försökte Orm få flera av de
förståndiga bland gästerna att erkänna att klokt folk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
