Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - V. Om det stora kristningsgillet, och hur de första smålänningarna blevo döpta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gjorde det bästa i att låta sig kristnas; men han kom inte
längre än att ett par tyckte att saken kunde tåla att tänka
på; och även längre fram på dagen, sedan de börjat bli
druckna, ville de inte säga mera än så.
Nästa dag var en söndag; och fader Willibald
undervisade de församlade om Guds verk och vila, som de
funno vara en god berättelse, och om Kristi
uppståndelse på denna dag, som de funno det svårare att sätta tro
till Därpå döptes Harald Ormsson inne i kyrkan; Åsa
bar honom till dopet, och fader Willibald gjorde allt så
högtidligt som möjligt med latinska böner som
överröstade barnets skrik och kommo de församlade att sitta i
bävan, När detta var över, druckos skålar till den
nydöptes lycka och till minnet av de stora hjältar —
Harald Blåtand, Sven Råttnos och Ivar Vidfamne — vilkas
blod rann i detta barns ådror.
Nu gick hela skaran ut ur kyrkan för att se
smålänningarna döpas nere vid ån. Östen och hans båda män
släpptes ut ur badstugan och fingo vada ut ett stycke i
vattnet. Där stodo de i rad, barhuvade och med mörk
min, under det fader Willibald stod på tvättbryggan
framför dem, bredvid honom Rapp med två spjut i
handen för att se till att de inte försökte komma undan.
Fader Willibald läste över dem, och hans röst skalv av
iver och lycka, ty för honom var detta en stor dag;
därpå befallde han dem att böja huvudena, och han
vattenöste dem en och en med en skopa. När detta var
färdigt, välsignade han dem i ordning där de stodo, med
händerna på deras huvuden, och böjde sig fram och gav
envar av dem broderskyssen på pannan.
De funno sig i allt med orörliga ansikten, liksom om
de märkt föga av fader Willibald och hans handlingar
och alls ingenting av åskådarna på strandbrädden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
