Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - V. Om det stora kristningsgillet, och hur de första smålänningarna blevo döpta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tillbaka på bänken med strömmande tårar och vidöppna
gap; andra kunde inte svälja sitt öl för skratt, utan
frustade ut det framför sig; och det skreks överljutt att
maken till bedrift av en sådan liten krake hade man aldrig
hört talas om.
— Guds ande var över mig, sade fader Willibald.
Kung Sven är Guds ovän, och därför blev han rammad
av min svaga hand.
— Vi ha hört sägas, sade en ansedd man vid namn
Ivar Smed, som satt nära Orm, att kung Sven tycker
illa om alla kristna, och sämst om deras präster, och slår
ihjäl dem var han. får tag på dem. Och detta är lätt att
förstå, om han en gång fått en sådan smäll av denne
prästs hand. Ty sådant må vara den största smälek för
en konung, och svårt att glömma.
— Särskilt om han fått tänder utslagna, sade en
annan god bonde, som hette Svarte Grim i Fjäle; ty var
gång han tuggar en brödkant eller gnager en fårskank
märker han gott den skada han lidit.
— Det är sant, sade en tredje, som hette Uffe
Knubbfot; ty det var på samma sätt för mig när jag mistat
min fot, den gång jag och min nabo, Thorvald i
Långaled, blivit osams. Han högg mitt i vårt samtal, och jag
hann inte hoppa högt nog; och långt efter det att
stumpen läkts och jag lärt mig att gå med träklabb, kände
jag mig alltid trött och maktlös, både när jag stod och
satt, och även när jag låg i sängen; det kan min kvinna
vittna om, ty lång tid hade hon det lika ledsamt som om
hon varit änka. Men när lyckan till sist vänt sig, den
gång jag såg Thorvald ligga framför mig på stigen med
min pil i halsen, tog jag ett stort skutt över honom och
var nära att bryta mitt goda ben, så full av styrka
kände jag mig genast. Och sedan dess har intet fattats mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
