Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - VI. Om fyra sällsamma tiggare, och hur Erins Mästare kommo fader Willibald till hjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som tiggare är inte gott att veta, men när vi satt oss till
ölet igen få vi höra vad de ha att berätta.
När de nykomna ätit sig mätta, hade gycklarna
ingenting emot att bli med i dryckeslaget, som nu efter
vilostunden åter skulle taga vid på allvar; men de båda andra
sutto fåmälda vid sina tömda fat och sade sig känna stor
trötthet efter vandringens mödor och den goda måltiden.
Fader Willibald förde dem till sin egen kammare, för att
de där måtte få sova ostörda. Därefter tog han de båda
gycklarna avsides och satt med dem en god stund under
allvarligt samtal, som ingen ville störa; han och dessa båda
kände varandra sedan gammalt från kung Haralds gård
och voro glada att se varandra åter.
När nu alla åter bänkade sig i kyrkan, fingo de båda
gycklarna sitta bredvid fader Willibald. Från början blev
det mycket frågande angående dem, och alla voro ivriga
att få se något av deras konster ju förr desto hellre. Men
de båda gycklarna sutto stillsamma och smuttade på sitt
öl och syntes inte bry sig stort om vad som yrkades. Orm
sade då:
— Det vore illa av oss att pocka på att få se något av
er skicklighet; ty ni kunna ha rätt att vara trötta efter
er vandring, och här råder gästfrihet utan vederlag. Men
det är sant att vi alla gärna skulle vilja njuta gott av att
sådana mästare kommit hit till vårt gille. Ty så mycket
vet jag, att ni båda äro vida berömda; och jag har alltid
hört att inga gycklare i hela världen kunna tävla med
dem som komma från Irland.
— Hövding, svarade den ene, du har hört rätt; och det
kan jag säga dig att inte ens på Irland finns det nu två
män mera berömda i vår konst än jag, Felimid O’Flann,
och min broder Ferdiad här, som är jämngod med mig.
I vår släkt ha vi varit gycklare inför kungar alltsedan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
