Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - VI. Om fyra sällsamma tiggare, och hur Erins Mästare kommo fader Willibald till hjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gått av mig och jag tänker på grannars skratt och
stickord,
— Dina grannar äro här, sade Orm; och vem skall
komma med skratt och stickord, om alla göra som du?
Det är förr att vänta att du och alla ni andra komma att
skratta åt odöpt folk efter detta, när det blir märkbart
för alla hur mycket ni bättrat er lycka genom att låta
er döpas.
— Det kan vara att du har rätt, sade Grim; ty ingen
kan säga annat än att din lycka är av de bästa.
Nu reste sig fader Willibald och läste över dem på latin,
med utbredda händer, så att alla sutto tysta och orörliga
under hans ord och flera av kvinnorna bleknade och
började skälva. Två män av de drucknaste reste sig och
befallde sina kvinnor att genast följa med bort från detta
häxeri; men när de tilltalade blevo sittande som om de
ingenting hört, med ögon och öron endast för fader
Willibald, satte de båda männen sig igen, som om de nu gjort
vad de kunde, och återtogo med sorgmodig min sitt
drickande.
Alla kände stor lättnad när fader Willibald slutade med
sitt latin, som lät som förskräckliga galdrar. Han började
nu tala på vanligt språk om Kristus och hans makt och
godhet, och om hans villighet att taga alla människor i
sitt hägn, till och med horkonor och rövare.
— Och därför, sade han, finns det ingen här som är
utesluten från allt det goda han ger; ty han är en
hövding som bjuder alla till sitt gästabud och har rika
skänker åt alla,
Lyssnarna gladdes åt detta tal, och många kommo i
skratt; ty envar fann det muntert och mycket rätt att
höra grannar kallas rövare och horkonor, utan att själv
tycka sig böra räknas till någondera sorten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
