Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - VI. Om fyra sällsamma tiggare, och hur Erins Mästare kommo fader Willibald till hjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Och nu är det mitt hopp, sade fader Willibald, att
ni äro villiga att hålla er till honom för hela livet, och
att ni förstå vad ni därmed ha att göra, så att er vandel
bättras efter hans önskan, och att ni aldrig vända er till
någon annan Gud.
— Ja, ja, ropade många otåligt; vi förstå allt. Och
skynda dig nu, så att vi bli färdiga till annat.
— Ett taga ni nu på er, som ni alltid måste komma
ihåg, fortsatte fader Willibald; och det är att ni allt
framgent komma hit till mig i denna Guds kyrka,
varannan söndag eller åtminstone var tredje, för att lyssna till
Guds vilja och undervisas i Kristi lära. Vilja ni lova mig
detta?
— Det lova vi, skreks det ivrigt. Och låt det nu vara
nog med prat. Tiden hastar, och snart börjar det kvällas.
— Det vore bäst för edra själar, om ni alla kunde
komma varannan söndag; men de som ha lång väg må slippa
med var tredje.
— Hill nu käften, präst, och döp oss! vrålade de
otåligaste bland männen.
— Tyst! röt fader Willibald med väldig röst. Det är
er vantros gamla listiga djävlar som locka er att skräna
och falla mig i talet, ty därmed hoppas de att vålla Gud
förtret och att få behålla er som sina egna. Men det är
intet överflödigt tal jag kommer med, när jag talar till
er om Kristus och Guds påbud, utan sådant som ni måste
lyssna till uppmärksamt och i stillhet. Och må nu allt
djävulskap vika bort från er, så att ni bli värdiga att
anamma dopet.
Därmed började han åter läsa på latin, och nu
långsamt och med stränghet i rösten, så att några av de äldre
kvinnorna snart började jämra sig och fälla tårar. Ingen
av männen vågade säga ett ord; de sutto alla ängsligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
