Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - VI. Om fyra sällsamma tiggare, och hur Erins Mästare kommo fader Willibald till hjälp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Felimid den ena och Ferdiad den andra, och som plötsligt
började samtala, först i all vänlighet, sedan nickande och
fräsande och till sist med förskräckliga okvädinsord som
de munvigt öste över varandra med kraxande röst utan
att förtröttas. Det gick en rysning genom församlingen
när dockorna började tala; kvinnor hackade tänder, och
män vitnade och grepo efter vapen; men Ylva och fader
Willibald, som kände dessa konster sedan gammalt,
lugnade dem med att allt kom sig av gycklarnas skicklighet och
att ingen farlighet fanns däri. Orm själv såg betänksam
ut ett ögonblick, men fann sig snart; och när gycklarna
förde sina dockor allt närmare varandra, och dessa
började fäkta med armarna under allt gällare skällsord, som om
de snart skulle fara varandra i håret, kom han i ett
sådant skratt att Ylva böjde sig emot honom och bad
honom tänka på hur det gått för kung Colla. Orm strök
tårar ur ögonen och såg på henne.
— Det är inte lätt att tänka på allt när man har roligt,
sade han. Men jag tror inte att Gud låter någonting
hända mig nu, när jag är honom till så stor nytta.
Det kunde dock märkas att han tog Ylvas råd på
allvar; ty det var alltid så med honom att han hade lätt att
ängslas för sin hälsa.
Till sist slutade gycklarna med sina konster, fast
åskådarna ständigt eggade dem att fortsätta; och allt slutade
utan att någon skrattat ihjäl sig. Fader Willibald tackade
Gud för allt som vederfarits dem och för alla själar som
han fått nåden att bringa till Kristus. Därmed var Orms
stora kristningsgille slut; och nästa morgon i gryningen
redo alla gäster hem från Gröning, under samtal om allt
smakligt de undfägnats med och om alla gycklarnas
muntra konster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
