Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - VII. Om mannen som bar sveakungens svärd, och om magistern från Aachen och hans synder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Men du menar väl, sade han till Åsa; och ditt
morrande kommer sig nog mest av gammal vana. Och
svagdricka lär också gå att dricka, har jag hört.
— Du må betänka, Åsa, sade fader Willibald, att detta
gille inte var som andra. Det har främjat Kristi sak och
lockat hedningar till dopet. Därför kan dess överflöd inte
klandras, och Gud kommer att ge tiofalt igen.
Åsa erkände att allt kanske därmed kunde vara
ursäktat; ty fader Willibald sade hon inte gärna emot, inte ens
när hon var i sitt sträva lynne.
Den lyckligaste av alla var fader Willibald, som under
detta gille fått utföra så stora ting och ej endast kristnat
alla gästerna utan också såsom den förste av alla Kristi
tjänare lyckats döpa män från Småland.
— Nu kan jag i sanning säga, sade han, att tålamod
fått sin lön och att jag inte förgäves följde med er till
detta land. Under dessa tre gillesdagar ha fyrtiofem själar
undfått dopet av min hand. Det är sant att ännu ingen
kommit till mig driven av hjärtats sanna trängtan till
Kristus, fast jag talat så mycket om honom. Våra gäster
lockades av mästarna från Irland, och männen från
Småland döptes tvungna. Men det är min tro, att om en
Kristi tjänare satte sig att vänta på hjärtats sanna
trängtan hos detta folk, då bleve hans väntan lång. Och av
vad som nu blivit gjort kan mycket gott komma. Men att
allt gått mig så väl i händer är inte min förtjänst, utan
dessa båda mästares från Irland; och det var förvisso ett
Guds klara under att de sändes hit i rättan tid för att
hjälpa till vid det heliga verket.
— Det är lätt att se att det är så, sade Åsa.
— Nu kan det vara på tiden, sade Orm till de fyra
främlingarna, att vi få höra något mera om er som
kommit till oss i tiggarskepnad. Vi äro nyfikna att få veta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
