- Project Runeberg -  Röde Orm / 2. Hemma och i österled /
71

[MARC] Author: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - VII. Om mannen som bar sveakungens svärd, och om magistern från Aachen och hans synder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

varför ni båda mästare draga omkring på sådant sätt, och
vilka ni båda andra äro, och i vilka ärenden ni äro stadda.

Den stora mannen med det gråsprängda skägget såg sig
omkring och nickade långsamt. Därpå sade han med
sorgsen röst:

— Spjalle heter jag, och i Uppsala hör jag hemma. Jag
har varit med kung Erik i all hans härnad, och stått
honom närmast som hans sköldbärare för min storleks och
styrkas skull. Men nu är jag löst ur min tjänst. Och mitt
ärende är endast detta: att draga hem till Uppsala i en
tiggares skepnad, med ett svärd fastbundet vid mitt ben.

Han tystnade, och alla sågo på honom i häpnad.

— Varför har du ett svärd bundet vid benet? frågade
Ylva.

— Mera kunde väl vara att säga om detta och om
annat, svarade han; men måhända har jag redan sagt för
mycket, sedan jag vet att du, husfru, är kung Svens
syster. Men en nyhet är den största och värsta; och det är
den, att kung Erik, som kallades den segersälle, är död.

Alla tyckte att detta i sanning var en nyhet, och de
voro ivriga att få höra mera.

— Och för mig behöver du inte vara rädd, fast jag är
kung Svens syster, sade Ylva. Ty mellan oss är kärleken
inte större, än att han nyss hade utsända män här som
stodo oss efter livet. Är det han som dräpt kung Erik?

— Nej, nej, sade Spjalle förtrytsamt; då hade inte jag
varit i livet nu. Det var trolldom han dog av, det är min
tro, om den nu kom från gudarna eller från den onda
västgötakvinnan Sigrid, Skoglar-Tostes dotter, hans
drottning, — må hon vältra i Hels forsar bland svärdseggar
och etterormar! Kungen låg på plundring bland Småöarna
med stor flotta, och det var hans tanke att snart segla
mot kung Sven, som satt i norra Själland; och alla hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 21:30:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeorm/2/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free