Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - VII. Om mannen som bar sveakungens svärd, och om magistern från Aachen och hans synder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig väl i händer. »Men en olycka bär du med dig», sade
hon. »Tre gånger skall du begå svår synd, och den andra
synden skall vara svårare än den första, och den tredje
svårast. Detta är ditt öde, och det kan du inte undfly.»
Så voro hennes ord, och mera ville hon inte säga. Vi gräto
båda, min moder och jag, när vi gingo hemåt från henne;
ty vi ville båda att jag skulle bli en helig man och ingen
syndare. Vi gingo till vår gamle präst för att fråga honom
till råds, och han sade att den vore lycklig som kunde
slippa undan med tre svåra synder; men jag fick föga
tröst av hans ord. Så kom jag i prästskola i Aachen, och
ingen var villigare och flitigare än jag, och ingen
räddare för synd; både i latin och liturgi var jag den bäste,
och när jag var tjuguett år kunde jag evangelierna och
psaltaren utantill, samt även det mesta av epistlarna till
thessaloniker och galater, som voro alltför svåra för många,
så att domprosten Rumold gav mig stort beröm och tog
mig till sin egen diakon. Domprosten Rumold var en
gammal man med dånande röst och stora utstående ögon, så
att många bävade för honom; över allt annat på jorden,
utom Kristi kyrka, älskade han tvenne ting: kryddat vin
och lärdom. Han var bevandrad i vetenskaper som voro så
svåra och sällsynta att få kände till deras namn, såsom
astrologi, mantik och algoritm; och det sades att han var
i stånd att samtala med kejsarinnan Theofano på hennes
eget byzantinska tungomål. Ty i sina unga dagar hade
han varit i Österlandet samman med den lärde biskop
Liutprand av Cremona och kunde därom berätta
sällsamma ting. Han hade samlat böcker i alla sina dagar och
ägde över sjuttio stycken; och ofta på kvällarna, när jag
burit in det värmda vinet till honom i hans kammare,
undervisade han mig i lärda ting, eller lät mig läsa högt
för honom ur tvenne gamla skalders verk som han ägde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
