Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - VII. Om mannen som bar sveakungens svärd, och om magistern från Aachen och hans synder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Den är som Belzebubs egen brygd, sade magistern,
och likväl sötare än honung. Denna skrift var svår för
mig att tillfullo förstå, ty den var full av ord som varken
finnas i evangelier eller epistlar, inte heller hos Statius;
men min iver var lika stor som min rädsla. Om dess
innehåll vill jag ingenting säga, endast att den var fylld av
smek och vällukter och ljuvlig melodi och alla sorters
horisk lek som kunna tänkas mellan man och kvinna.
Först tänkte jag att det måtte vara svår synd att läsa
sådant; men därpå besinnade jag mig hastigt, intalad av
djävulen, och tänkte att det som kunde läsas av en vis
domprost inte kunde vara synd för mig. Denne liderlige
Ovidius var i sanning en stor skald, fast helt given i
djävulens våld; och det var ett märkligt ting att hans verser
av sig själva blevo kvar i mitt minne; långt bättre än
episteln till galaterna, fast jag bemödat mig mycket med den.
Jag läste tills jag hörde domprostens steg utanför huset;
den kvällen gav han mig hård aga med sin käpp, emedan
jag försummat att möta honom med lykta och stödja
honom på vägen hem. Men agan brydde jag mig inte stort
om, ty jag hade annat att tänka på; och ännu tvenne
gånger, när han var borta, kom jag in i hans kammare
och läste dikten till slut. Av detta kom en stor
förändring över mig, så att jag ständigt gick omkring med
sinnet fullt av synd och sköna verser. För min lärdoms skull
blev jag nu magister vid domskolan, och allt gick mig väl
tills jag en gång blev kallad inför biskopen. Han sade att
den rike köpmannen Dudo i staden Maastricht, som var
en man känd för fromhet och som givit kyrkan stora
skänker, ville ha en from och lärd präst till att
undervisa hans son i kristlig dygd och helst även lära honom att
skriva och räkna; och därtill hade nu biskopen valt mig,
emedan domprosten höll mig för att vara den bäste bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
