Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - VII. Om mannen som bar sveakungens svärd, och om magistern från Aachen och hans synder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de unga och den ende som visste något om den svåra
räknekonsten. För att jag också skulle kunna leda deras
andakt gjorde den gode biskopen mig till presbyter, med
rätt att mottaga bikt, och därpå begav jag mig genast
till staden Maastricht, där djävulen väntade mig.
Han tog sig om huvudet med båda händerna och
stönade högt.
— Så långt var din berättelse inte mycket att komma
med, sade Orm, men kanske den bättrar sig nu. Låt oss
höra hur det blev vid detta möte mellan er båda, djävulen
och dig.
— Jag mötte honom inte i kroppslig gestalt, fortsatte
magistern, men det var illa nog som det var. Köpmannen
Dudo bodde i ett stort hus invid floden; han tog vänligt
emot mig, och varje morgon och kväll höll jag bön för
hans hushåll. Jag undervisade flitigt hans son, och Dudo
själv satt stundom och lyssnade till oss, ty han var i
sanning en from man och befallde mig ofta att inte spara på
riset. Hans hustru hette Alchmunda, och i huset fanns
också en syster till henne, som hette Apostolica och var
änka. De voro ännu unga båda och sköna att se på. De
tedde sig dygdiga och sedesamma, med långsam gång och
nedslagna ögon, och vid bönestunderna visade ingen större
fromhet än de. Men fast den lede Ovidius satt kvar i min
själ djärvdes jag inte mycket se på dem och aldrig tala
med dem; och nu gick allt väl tills den tid kom då
köpmannen begav sig åstad på en stor handelsresa söderut och
till Lombardiet. Före sin bortfärd biktade han sig och
lovade rikliga skänker till kyrkan för lycklig hemkomst;
han förmanade allt sitt hus och tog löfte av mig att jag
dagligen skulle hålla förbön för honom, och därpå drog
han bort med sina män och hästar. Hans hustru och
hennes syster gräto mycket vid avskedet; men deras gråt
80
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
