Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - VII. Om mannen som bar sveakungens svärd, och om magistern från Aachen och hans synder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stillnade snart, och de började nu te sig annorlunda än
förr. Vid bönestunderna med husfolket visade de alltjämt
fromhet; men de kommo nu gärna för att höra på mig
och min lärjunge, och då sutto de viskande samman, med
ögonen på mig, eller befallde att barnet skulle få vila sig
och gå till sina lekar, emedan de ville fråga mig till råds
om viktiga ting. De undrade mycket över att jag var så
allvarlig, trots min ungdom, och fru Apostolica ville veta
om det var sant att alla unga präster voro rädda för
kvinnor. Hon sade att de nu kunde räknas som stackars
sörjande änkor båda och att de i sanning behövde tröst och
uppmuntran. De sade att de båda ville bikta alla sina
synder före påsk, och Alchmunda ville veta om jag hade
rätt att meddela syndaförlåtelse. Jag svarade att biskopen
givit mig tillåtelse, emedan detta hushåll var väl känt för
sin stora fromhet, så att föga kunde finnas att bikta där.
De slogo samman händerna i glädje över detta, och nu
började djävulen på allvar att driva sitt spel med mig,
så att mina tankar alltmera fylldes av dessa båda kvinnor.
För sitt goda ryktes skull fingo de aldrig ensamma gå
ut i staden, det hade Dudo strängeligen förbjudit, och han
hade satt gårdsfogden att vaka över detta påbud; därför
kastade de sina ögon på mig och lockade mig till synd.
Jag borde ha varit ståndaktig och förmanat dem, eller
genast flytt från deras åsyn, såsom gudsmannen Josef
gjorde i Potifars hus; men förvisso hade Josef aldrig läst
Ovidius, och därför hade han det lättare än jag. När
jag såg på dem, fanns i mina blickar inte längre
kyskhet och fromhet, utan endast synd och begärelse, så att
jag skalv när de kommo mig nära; likväl vågade jag
ingenting göra, för min ungdoms och oerfarenhets skull.
Men dessa kvinnor, som voro lika fulla av syndiga tankar
som jag och mycket dristigare, fällde inte modet för detta;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
