Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - IX. Hur magistern letade efter kvigor och satt i ett körsbärsträd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var det längsta tal som någon hört av Rapp, och
ingen av dem kunde få honom att ändra sin mening i
denna sak. Då sade Ylva:
— Först var du misstänksam för att du ingen
svullnad såg, och nu för att den kommit. Men det är
ingenting att säga om, ty sådana äro ni män när ni få
griller i huvudet. Nu går jag till Torgunn för att tala
förtroligt med henne. Vi äro goda vänner, hon och jag, och
mig kommer hon att säga hur allt är med detta. Och
skulle så vara att något hänt som hon inte vill ut med,
kommer jag ändå att förstå vad hon gömmer på. Ty en
kvinna vet genast om en annan kvinna kommer med
sanning eller lögn; och det är mer än män veta, och Gud
vare lov för det.
Därmed gick hon; och vad hon och Torgunn sade
varandra fanns det ingen lyssnare till.
— Nu kan du vara lugn, Rapp, sade Orm; ty nu
kommer du att få veta hur det är med allt detta. Slugare
kvinna än Ylva finns inte i hela världen, det kan jag säga
dig; det märkte jag första gången jag träffade henne.
Rapp grymtade instämmande; och därmed började de
tala om tvenne förlupna kvigor, som inte ännu
återfunnits, och var de bäst borde leta efter dem nästa dag.
Ylva var länge borta. När hon kom tillbaka, knöt hon
näven under näsan på Rapp.
— Nu vet jag allt, sade hon, och det var som jag
trodde; och du behöver inte oroa dig, Rapp, ty det finns
ingenting att klandra i deras möte i skogen. Det enda
ledsamma är vad du själv ställt till. Torgunn ömsom gråter
och skrattar, när hon tänker på dina misstankar och
hårda ord; och hon sade mig att hon nu nästan ångrar
att hon inte lockade prästen, när tillfälle fanns. »Vi
kunde hunnit med ett och annat innan Rapp kom», sade hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
