Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - IX. Hur magistern letade efter kvigor och satt i ett körsbärsträd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till mig; »och skall jag nu ändå ha skammen och
förtreten, kunde jag gott ha unnat mig det lustiga också.»
Detta var vad hon sade; och om nu du är så klok som
jag tror, Rapp, bör du aldrig mera med ett enda ord
låtsas om denna sak; ty då kan hon bli farlig, det säger
jag dig. Men är du god mot henne, så tror jag att du
själv slipper att höra något mera om detta från henne;
och det vore väl om du snart kunde göra henne med barn,
ty då sluppe du all ängslan för denne stackars olycklige
magister.
Rapp strök sig över hjässan och mumlade någonting
om att fliten inte fattades. Det märktes att Ylvas ord
skänkt honom stor lättnad, och han tackade henne för
att hon ställt allt till rätta.
— Och det är en god sak att jag själv inte är utan
klokhet, sade han, även om jag inte är så klok som du,
Ylva; ty hade jag dräpt magistern, skulle jag stått där
med lång näsa nu, och ni båda skulle varit mig gramse.
Men nu går jag till Torgunn, för att få henne god igen.
När nu Orm och Ylva blivit ensamma och kommit i
säng, talades de vid en stund om denna sak innan de
somnade.
— Detta har avlöpt bättre än jag kunnat tro, sade
Orm, och det är din förtjänst. Ty om jag skulle dömt i
denna sak, hade jag nog blivit vid att de haft annat för
sig i skogen än att pyssla med hennes knä.
Ylva låg tyst en stund. Därpå sade hon:
— Orm, du skulle ha dömt rätt, men detta får du
aldrig låta någon veta. Jag lovade henne att tiga med
allt och att tala förstånd med Rapp; och så måste det
vara, och ingen får veta något, inte ens fader Willibald,
ty det bleve lätt till stort elände både för Rapp och
Torgunn och för denne stackars kvinnogalne magister. Men
100
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
