Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - IX. Hur magistern letade efter kvigor och satt i ett körsbärsträd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till dig säger jag sanningen, och den är att mellan dem
blev det mera sysslat med annat än med läsande över
det onda knät. Hon säger att hon från början tyckt om
honom, för hans vackra sångs skull och för det olycksöde
som är över honom, och att hon inte skulle kunna
motstå en helig man. Hon säger att hon skalv i hela kroppen
som en fångad fladdermus, när han rörde vid hennes knä
där hon låg, och att han inte var tafatt utan snabbt
grep omkring sig. Snart voro de lika ivriga båda, och
detta kan hon inte hjälpa, säger hon. Sedan de hunnit
sansa sig, jämrade han sig och fällde tårar och började
äntligen läsa över hennes knä, men han hade endast hållit
på därmed en kort stund när Rapp kom; och det är
därför som svullnaden nu blivit svår, ty rätteligen skulle
han läst trenne gånger. Men hon skall alltid tacka Gud,
säger hon, för att Rapp inte kom en liten stund tidigare.
Och om du låter Rapp eller någon annan få veta detta,
gör du mig olycklig och andra också.
Orm kom i skratt när han fick höra detta, och han
lovade villigt att aldrig låtsas om något, varken för Rapp
eller andra.
— Om bara Rapp aldrig får veta hur han blivit lurad,
sade han, är skadan ringa eller ingen. Men denne magister
synes mig vara en märklig man; han är oduglig i allt
annat som män kunna, men hans handlag med kvinnor
synes i sanning vara gott. Nu vore det illa om han oftare
komme samman med Torgunn på tu man hand; då kunde
det sluta illa, ty Rapp läte nog inte lura sig en gång till.
Därför får jag tänka ut någon stadig syssla åt honom,
så att han kan hållas borta från henne, och hon från
honom; ty det är kanske ovisst vem av dessa båda som
har mest åstundan att mötas igen.
— Men du får inte vara hård mot honom, sade Ylva;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
