Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - IX. Hur magistern letade efter kvigor och satt i ett körsbärsträd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ty tids nog får han lida, stackaren, när han kommer
bland smålänningarna. Och jag skall själv hjälpa till så
gott jag kan, för att hålla honom och Torgunn åtskils.
Nästa morgon kallade Orm på magistern och sade att
han nu funnit en lämplig syssla åt honom.
— I allt vad vi hittills prövat har du inte dugt stort
till, sade han; men nu skall du bli till god nytta. Här
ser du detta körsbärsträd, som är det bästa av alla mina
träd; och det tycker inte bara jag, utan också kråkorna.
Där skall du nu klättra upp, och det är bäst att du får
mat och dryck med dig, ty du får inte komma ner förrän
kråkor och skator sökt sin nattkvist. Där skall du sitta
varje dag; och du skall vara tidigt på din plats, ty
kråkorna komma i grå gryningen. Det är mitt hopp att du
skall duga till att bevara bären åt oss, om du inte själv
äter alltför många.
Magistern såg sorgmodigt upp mot trädet; bären där
voro större än på vanliga körsbärsträd och började nu
mörkna till mognad. Alla fåglar voro särskilt lystna efter
dessa bär, och både Rapp och fader Willibald försökte
hålla efter dem med pilskott, dock utan att stor bättring
ville märkas.
— Detta är vad jag har förtjänat, sade magistern; men
jag är rädd för att klättra så högt.
— Du får vänja dig, sade Orm.
— Jag har lätt för att få yrsel.
— Hill dig fast, så gör yrseln ingenting. Och vågar
du dig inte på detta, komma alla att skämma ut dig,
och kvinnorna mest.
— Detta är i sanning vad jag har förtjänat, upprepar
de magistern sorgset.
Slutet blev att han med mycken möda tog sig upp
i trädet, under det att Orm stod kvar och uppmanade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
