- Project Runeberg -  Röde Orm / 2. Hemma och i österled /
126

[MARC] Author: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första avdelningen: Orm på Gröning - XI. Om Toke Grågullesson och den olycka han haft; och om en ond skänk från finnvedingar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

deras harm än mera, så att de började tycka att Berses män
inte endast voro skyldiga dem många marker silver, utan
även att de voro ärelösa män, som fegt rott undan och
lämnat Krok och oss andra i sticket, den gång hans skepp
togs.

— De hade ingenting kunnat göra till vår hjälp, sade
Orm, när de voro så få efter sin egen strid. Det var vårt
öde att smidas vid åran.

— Det kan så vara, sade Toke; men Kroks släkt var
talrik i bygden och började tänka som våra män och
krävde nu att hans hövdingalott skulle betalas. Därmed greps
till vapen på båda sidor, och fejden kom i gång och
bedrevs med stor iver. När jag kom hem, lågo både Halle
och Grinulf sårade efter ett överfall; men de voro likväl
vid gott mod och ville genast komma till tals med mig.
Flera fiender hade dräpts; två hade innebränts av
Ögmund och en broder till Krok; och några av Berses män,
som blivit mjuka i skinnet av sin välmåga, hade betalt
vad som krävdes för att få sitta i fred. Men andra voro
såsom rasande och ville att Ögmund, Halle, Gunne och
Grinulf skulle dömas fredlösa; och jag också, om jag
komme dem till hjälp.

— Nu kan jag gissa en sak, sade Orm; och det är att
du inte länge satt sysslolös bland allt detta.

Toke nickade tankfullt och sade att han helst velat sitta
i ro med sin kvinna, ty de voro varandra mycket till lags,
såsom de också allt framgent förblivit; men han kunde
inte neka sina vänner hjälp, ty därav skulle hans
anseende kommit att lida. Han slöt sig därför genast till dem.
Och därpå hade han efter en tid, vid Gunnes bröllop med
sin nya kvinna, drabbats av ett argt missöde: en löjlighet,
en skam och en olycka, som vållat honom svårt bekymmer
och kostat många livet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 21:30:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeorm/2/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free