Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - I. Om världens undergång och hur Orms barn växte till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
syntes dem ej rådligt, med Guds dom så nära. Därav kom
det sig att de flesta av gårdens kvinnor redan på våren
detta år hade hunnit bliva med barn, När Orm fann att
det var så med Ylva, och därpå även med Torgunn och
andra, blev hans sinne lättat, och han befallde att sådden
skulle ske som vanligt.
— Ty barn födas inte i himlen, sade han. Men då måste
de födas på jorden. Men dessa kvinnor komma inte att föda
under detta år, utan först i början av nästa. Därför må
det vara så att gudsmännen ha räknat fel, eller också har
Kristus ändrat sig. Och nu vet jag ett säkert tecken, när
hans återkomst är att vänta, och det är nio månader efter
det att kvinnor slutat att bli fruktsamma. Då må vi göra
oss beredda, men förr behövs det ej.
Fader Willibald kunde ingenting säga som ändrade
honom i detta; och allt eftersom året skred, började prästen
själv känna sig tveksam. Det kunde vara, sade han, att
Guds rådslag ändrats, emedan så många syndare funnos
kvar på jorden, för vilka evangelium ännu ej hunnit
predikas.
Den hösten kom en flock främlingar österifrån och
drog fram genom gränstrakterna. Det var stridsmän alla,
och alla buro de märken efter vapen, somliga med sår som
ännu blödde. De voro elva i flocken och drogo fram från
gård till gård och bådo om föda och nattläger, och där
sådant gavs dem stannade de en natt eller två och drogo
sedan vidare. De sade sig vara män från Norge, och på
väg hem, men mera hade de inte att säga. De voro
fridsamma och övade intet övervåld; och där nattläger blev
dem vägrat drogo de vidare utan ord, liksom om sådant
rört dem föga.
De kommo till Gröning, och Orm kom ut med fader
Willibald vid sin sida. När de fingo se prästen, föllo de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
