Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - I. Om världens undergång och hur Orms barn växte till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på knä och bådo med allvar att han måtte välsigna dem.
Detta gjorde han gärna. Det syntes glädja dem att de
kommit till en kristen gård, men mest att de mött en
präst. De åto och drucko som svultna män; och när de
blivit mätta sutto de allvarliga och stirrade framför sig
utan att lyssna stort till vad som sades, som om de haft
annat att tänka på. Fader Willibald fick se till deras sår,
men hans välsignelser var vad de voro ivrigast efter, och
av dem kunde de inte få nog. När de fingo höra att nästa
dag var en söndag, önskade de att få stanna för att höra
mässa och predikan. Detta tillstadde Orm dem gärna, fast
han var smått förtretad över att de ingenting ville säga
om sig själva.
Det var en vacker söndag, och det kom gott om folk
ridande till kyrkan av sådana som hållit det löfte de givit
fader Willibald när de kristnades. Men främlingarna fingo
sitta främst, och de lyssnade uppmärksamt till allt vad
prästen hade att säga. Han talade som han brukade detta
år, om att världens undergång nog vore att vänta inom
kort, fast ingen kunde veta något säkert om detta, och
att det vore bäst för varje kristen att hålla sig beredd. Vid
detta sågos några av främlingarna småle, fast utan glädje
i minen; men på andra runno tårar nedför kinderna.
Efter mässan ville de åter bli välsignade med en stor
välsignelse, och fader Willibald var dem till viljes.
— Du är en god man, sade de efteråt till honom; men
du vet inte att världens undergång redan har skett,
Kristus har tagit kungen till sig, och vi äro kvarglömda.
Ingen kunde förstå vad de menade, och det var svårt
att få mera ur dem; men till sist talade de om vad som
hänt dem. De talade fåordigt och med liknöjd röst, som
om ingenting under solen betydde något för dem.
De sade att deras konung, Olof Tryggvesson av Norge,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
