Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - I. Om världens undergång och hur Orms barn växte till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dessa båda började nu växa upp, och ingen behövde
längre vara i tvivel om hur de skulle arta sig. Båda voro
de rödhåriga och välvuxna, och båda drogo tidigt mäns
blickar till sig; men det märktes lätt en skillnad mellan
dem. Oddny var bliven mild till lynnet och foglig och
tidigt händig i kvinnosysslor; hon lydde villigt sina
föräldrar, och det var sällan hon vållade Ylva eller Åsa någon
förtret. Om så någon gång skedde, var det systerns skull,
ty från början var det Oddnys vana att lyda henne i allt.
Ludmilla hade svårt att lyda och mycket lätt för att
befalla. När hon agades, skrek hon mera av ilska än av
smärta och tröstade sig med att hon snart skulle vara stor nog
för att slå igen. Hon var ovillig vid smörkärna och vävstol
och tyckte bättre om att skjuta med båge; däri blev hon
fort lika skicklig som sin läromästare, Ulf Glade. Orm
hade ingen hand med henne och skrattade mest åt hennes
morskhet och trots; och när Ylva klagade för honom över
hennes styva sinnelag och kringlöpande i skogen med båge
samman med Ulf Glade och Harald Ormsson, nöjde han
sig med att säga:
— Vad annat kunde du vänta? Det är kungablodet. Av
det har hon fått mycket, både sin egen del och Oddnys.
Det fölet blir svårt att tämja, och vi må hoppas att det
blir någon annan än vi som får mesta besväret med den
saken.
På vinterkvällarna, när alla sutto kring elden vid sin
slöjd, höll hon sig stundom i styr och kunde även visa
flit vid sin spånad, om bara någon god berättelse var i
gång, antingen nu Orm berättade något om sina äventyr i
främmande land, eller Åsa om släkten i gamla tider, eller
fader Willibald om stora ting som skett i Josuas och kung
Davids dagar, eller Ylva om kung Harald. Allra bäst fann
hon det vara när Toke gästade Gröning, ty han talade väl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
