Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - I. Om världens undergång och hur Orms barn växte till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och gärna och kände gamla kväden och många berättelser
om forna hjältar. Om han någon gång såg ut att vilja
sluta, var det alltid hon som var fortast färdig att fylla i
hans ölkanna och tigga honom om mera. Och det var
sällan han hade hjärta att neka henne.
Ty med Ludmilla Ormsdotter var det så, alltifrån
hennes tidiga ungdom, att män hade svårt att stå henne emot.
Hon var blekhyllt och tunn över kinderna och hade mörka
ögonbryn; och fast hennes ögon voro grå med samma färg
som många andras, ville det dock gärna synas, för män som
kommo dem nära och mötte deras blick, att intet sådant
ögonpar fanns att uppleta hos någon annan ungmö i
gränstrakterna.
Sitt första lärospån med män hade hon den sommar då
hon fyllt fjorton år; det var den sommaren Gudmund i
Uvaberg kom ridande till Gröning med tvenne drängar,
som han ville att Orm skulle taga i sin tjänst.
Alltsedan Orm vållat Gudmund förtret på tinget, hade
denne aldrig synts till på Gröning, inte heller hade han
ridit till tings sedan dess. Men nu kom han helt vänligt och
sade sig vilja göra Orm en tjänst, så att gammalt groll
skulle bli glömt.
— Här har jag med mig de båda bästa drängar som
finnas, sade han; och dem erbjuder jag dig. De äro fria män,
och envar av dem gör två mäns arbete, och väl det. Därför
är det en stor väntjänst jag gör dig när jag kommer till dig
med dem; men det är sant att också du gör mig en tjänst
om du tar emot dem. Ty de äro makalösa storätare båda;
och sedan de nu tjänat mig i fyra månader vågar jag ej
längre behålla dem. Jag har inte så god råd som du, och
det börjar bli för mycket för mig att ha dem i maten. Och
skulle jag knappa in på deras kost bli de farliga, det säga
de själva; ty de måste känna sig mätta varje middag och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
