- Project Runeberg -  Röde Orm / 2. Hemma och i österled /
183

[MARC] Author: Frans G. Bengtsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - I. Om världens undergång och hur Orms barn växte till

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Den som rår på den andre får kanske sitta med mig
något litet vid ån, sade Ludmilla med låg röst.

Med ett började de nu tjuta som varulvar och grepo tag
i varandra. De sågo ut att vara jämngoda, och ingen rådde
på den andre, men det knakade i bjälkar och väggar där de
tumlade om. Ludmilla gick till dörren för att vara ur
vägen.

Där stod hon när Orm kom förbi.

— Vad är detta för skrik? sade han. Vad ha de för sig
därinne?

Ludmilla vände sig mot honom och smålog.

— De slåss, sade hon.

— Slåss de? sade Orm och kom närmare. Vad slåss
de om?

— Om mig, sade Ludmilla belåtet. Och detta må vara
bärsärkagång.

Därmed sprang hon kvickt undan, ty hon såg på Orms
min att en stor ilska kom över honom, sådan som hon
aldrig förut sett.

Det stod en gammal kvast mot väggen. Orm drog loss
kvastskaftet och tog det i sin hand, och detta var vad
vapen han hade när han gick in och stängde dörren efter sig.
Nu hördes hans röst över tjutandet, och allt blev tyst
därinne. Men strax togo tjuten vid på nytt, och nu med ökad
styrka. Huspigorna kommo ut på gården och stodo
lyssnande, men ingen hade lust att öppna ladugårdsdörren och
se vad som skedde. Någon ropade efter Rapp och hans
yxa, men han fanns inte i närheten. Nu flög den ena
dörren upp, och tjuren kom ut förskräckt, med slitet
bindsle, och sprang till skogs. Alla skreko högt vid denna
syn; och nu blev Ludmilla rädd och började gråta, ty hon
tänkte att hon ställt värre till än hon ämnat.

Till sist stillnade allt av därinne, och Orm kom ut. Han

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 10 21:30:29 2025 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/rodeorm/2/0189.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free