Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra avdelningen: Bulgarguldet - III. Berättelsen om bulgarguldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Detta är barnsliga ting, men att tänka på dem är vad
glädje jag har kvar. Med tiden blev det annorlunda. Jag
går förbi mycket, som skulle bli långt att berätta. Men
vid pass fem år efter detta var jag hövding för en flock
av livvakten; då kom Symbatios åter till min kammare
och grät, dock ej av glädje denna gång. Han hade denna
dag gått till den innersta klädkammaren, där
kröningsskrudarna förvaras och där sällan någon kommer, för att
se efter om råttor funnos där. I stället för råttor hade han
funnit Halvdan och Zoe tillsammans i en ny sorts lek,
som förfärat honom övermåttan, på en bädd av många
kröningsskrudar som de dragit fram ur kistorna, De hade
nappat till sig sina kläder och sprungit ifrån honom, där
han stod mållös; och skrudarna, av purpurfärgat silke
från serernas land, hade varit illa skrynklade, så att han
ej visste sig någon råd. Han hade slätat dem, så gott han
förmått, och lagt in dem med varsamhet. Endast ett, sade
han, hade han att vänta om detta bleve upptäckt, och
det var att mista huvudet. Det var en lycka att
kejsarinnan låg sjuk, så att alla höga hovmän voro i hennes
gemak och ingen tänkte på annat. Därav kom det sig också
att tillsynen över prinsessorna var dålig, så att Zoe fått
detta tillfälle med min son. Förvisso vore all skulden
hennes; ty ingen kunde tro att en pojke som gick på sitt
trettonde år självmant kommit på sådana tankar. Men
ingen kunde ändra vad som skett, och denna olycka höll
han för att vara den värsta som någonsin drabbat honom.
Jag skrattade åt hans berättelse och tänkte att min son
hade gott att brås på. Jag försökte trösta honom med att
Halvdan ännu vore för ung för att kunna göra en liten
kejsare åt prinsessan Zoe, hur mycket de än försökte; och
skadan kunde väl knappt vara stor med de skrynklade
kröningskläderna. Men den gamle blev vid att jämra sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
